Ibland känns livet så övermäktigt. Man slängs hit och dit!
Jag tycker det är så tragiskt med lilla Engla...vi blev ledsna i morse när vi såg att de hittat henne, samtidigt så blir det nu något avslut. Jag skulle må så dåligt om ett av mina barn försvann och aldrig återfanns. Det känns nästan värre!
I skolan går det så där, jag hänger inte riktigt med. Jag kan tycka ibland att mina åsikter känns oviktiga och jag tillför ingenting. Jag tycker det är svårt!
Min känsla av att jag alltid misslyckas är så stark så det känns nästan som om jag måste misslyckas för att känna att det är jag! Jag känner mig ful och fet! Och det vet ju alla att är man ful och fet är man ju DUM!! Och det känns som om det är jag helt och fullt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar